Svarta präster står upp titt och tätt, lär dig skilja på synd och på rätt, skrev Joe Hill i en av sina sånger på tidigt 1900-tal. Joe Hill var en svenskfödd fackföreningskämpe i USA och han anses idag som en av de mest inflytelserika amerikanska protestsångarna under 1900-talet.
Idag har vi istället lobbyister klädda i svart olja som då och då tar till orda för att fördöma elbilar och biogasbilar. Fler elbilar betyder ökat kärnkraftsberoende och mer kolkraftproducerad el säger några. Man talar om el på marginalen. El när efterfrågan är som störst under vissa tider på dygnet. Gastankarna kan explodera är en ofta körd retorik och vätgasbilarna kommer att sprida vatten och skapa halka är en annan.
Jag vet inte om det beror på okunskap, illvilja eller någon form av teknikreaktionär fanatism. Sanningen är den att det redan idag finns teknik för att istället minska vårt beroende av fossila energikällor och kärnraft för elproduktion tack vare elbilarna. Det heter V2G och Nissan är i främsta ledet när det gäller spridningen av den tekniken. Kort och gott handlar det om att ladda elbilarna med solenergi och vindkraft och sedan skicka tillbaka elen i nätet när efterfrågan är som störst. El lagrad i batterierna på en flotta av elbilar räddar elbehovet när det uppstår toppar i efterfrågan. El på marginalen med andra ord.
Kort sagt: alla fanatiskt teknikreaktionära oljekramare. Det är bara att inse faktum. Er kamp är förgäves och ju hårdare ni jobbar för fortsatta fossila drivmedel och fossilberoende energiförsörjning ju hårdare blir fallet när oljetillgången minskar.
Man kan beskriva det som att springa med ett gummiband fäst i ryggen. Ju hårdare man satsar och ju längre man springer ju tuffare blir rekylen.
Man må tycka vad man vill om det här med förbränningsmotorer, V8:or, dieseldoft och körglädje med en växelspak att rycka i men vi måste inse att det här med övergången till förnybara drivkällor inte enbart handlar om hur vi som kör våra bilar upplever dem eller hur vi som lever här på jorden upplever klimathotet. Realiteten är den att oljan är en ändlig resurs och vi måste redan nu hitta en väg mot andra energilösningar för att undvika att allt mer miljöförstörande åtgärder tas till för att komma åt den sista oljan.
Det största hotet om vi inte löser vår energiförsörjning, både vad gäller fordonsbränsle, elproduktion och värme, på ett förnybart fossiloberoende sätt är förmodligen inte klimatet. Det största hotet är att vi med stor sannolikhet står inför ett tredje världskrig när stormakterna inser att det gäller att kapa åt sig de sista oljeresurserna.