Efter ett haveri i arbetet med Nollvisionen, ett år med en dramatisk ökning i antalet döda i trafiken och en vinter där man inte ens klarar att hålla E4 halkfri fyra timmar efter att det börjat snöa måttligt och temperaturen ligger på nollan famlar våra myndigheter med trafikansvar i mörkret. De har inte blekaste aning om vad som kan göras för att vända trenden mot fler döda i trafiken.
När mörkret skingrats något ger sig Transportstyrelsens generaldirektör Jonas Bjelfvenstam och Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon in i debatten med en gemensam debattartikel på DN debatt.
”Folk kör fört fort”, skriver de.
”Särskilt yrkesbilisterna”, tillägger de.
”70 % av lastbilschaufförerna kör för fort”, specificerar de, men de säger inget om att den siffran bara bygger på mätningar gjorda av lastbilar med släp.
Det är 70 % av tunga lastbilar med släp som kört för fort medan 55 % av alla personbilar utan släp kört för fort enligt statistiken som Bjelfvenstam/Erixon baserar sina anklagelser mot yrkesbilisterna på. Hade paret velat kunde de berättat att det var inte var mer än 39 % av de tunga lastbilarna med släp som körde mer än 5 km/t för fort, medan det var 38,3 % av personbilarna utan släp. Det är detta som jag kallar lobbying genom att bara delge den fakta som talar för det egna påståendet.
Så ger sig Erixon in i en komplicerad tankevurpa där hon föreslår att yrkeschaufförerna som kör tunga lastbilar måste föregå med gott exempel och hålla hastighetsgränserna, vilket enligt henne skulle leda till att övrig trafik också håller hastighetsgränserna. Då kan vi sänka hastighetsgränserna, tillägger hon ungefär som att den där tanken slapp ur hennes utan att hon vill vara så där offentlig med sin önskan om att sänka hastighetsgränserna. Detta initiativet från lastbilschaufförerna skulle kunna rädda 100 till 140 liv i trafiken per år. Alltså runt en tredjedel av alla som omkommer i trafiken.
Egentligen är det inte så konstigt att trafikverket trots säkrare bilar, fler 2+1 vägar och sänkta hastighetsgränser så totalt har misslyckats med sin egen nollvision, tänker jag när jag lyssnar på Lena Erixon när hon intervjuas i radion.
De drar slutsatser och sprider sina synpunkter på dåligt underbyggda data. De svingar sin kritik som värsta sluggerboxare och de svartmålare en hel yrkseskår. En yrkeskår som i åratal har bett om Trafikverkets och Transportstyrelsens hjälp att komma åt illojal konkurrens från lönedumpande utländska åkare. Gång på gång har det visat sig att utländska åkare kört olaglig trafik i Sverige och fifflat med färdskrivare. Svenska åkare och chaufförer har tagit till demonstrationer, ”Här stannar Sverige”, för att visa sitt missnöje och sin oro. De har i åratal sagt att de behövs fler trafikpoliser som ser till att lagarna hålls i trafiken och då särskilt de lagar och regler som den tunga trafiken har att följa. Chaufförerna har skrikit sig hesa i kampen för rättvisa mellan svenska och utländska åkare.
Bristen på svenska trafikpoliser har uppmärksammats av norska polisen som gång på gång stoppar utlandsregistrerade lastbilar med avgörande tekniska brister, manipulerade färdskrivare och överlast trots att bilarna rullat genom Sverige innan de rullat in i Norge. Ett avgörande problem som norska polisen pekat på är överlastade så kallade lätta lastbilar som körs med så mycket last att det egentligen skulle behövas en tung lastbil för att hantera den. Då handlar det om att en lätt lastbil får köras i 120 km/t på motorvägar där det är maximal hastighet. Den har bromsar och övriga tekniska egenskaper för en totalvikt på 3,5 ton men gång på gång stoppas sådana bilar lastade till en vikt på 5 ton. De körs alltså ordentligt för fort, ofta med lägre körkortsbehörighet och med undermåliga vägegenskaper. Det är bilar som ytterst sällan stoppas av svensk trafikpolis, som i hög grad ersatts av fartkontrollskameror.
Samma kameror missar också alla tunga lastbilar med släp som körs i dryga 90 km/t på 90- och 100-vägar. Trafikverket har i pressrelease efter pressrelease malt in mantrat om hur många liv fartkontrollskamerorna, som de kallar trafiksäkerhetskameror, räddar. Samtidigt har de skapat ett vakuum i hastighetsövervakningen när det gäller mc, tunga lastbilar med släp och personbilar med släp. De har i praktiken lämnat grönt kort för sagda fordonskombinationer att köra för fort, vilket inte minst syns i olycksstatistiken för mc där Trafikverket i en utredning konstaterat att 2/3 av dödsolyckorna med mc har föregåtts av någon form av regelvidrigt hanterande av mc:n.
Nu går alltså generaldirektörerna för de här båda verken ut och ger lastbilschaufförerna skulden till att fler dör i trafiken
Samtidigt avslöjar hon sin egen brist på trafikerfarenhet när hon påstår att lastbilarna genom att sänka farten från 90 till 80 på 90-vägar kan får övrig trafik att sänka hastigheten till 90. Personligen tror jag att det skulle få effekten att vi får fler omkörningar, vilket är något av det mest riskabla vi kan göra i trafiken.
Jag kan bara inte sluta förvånas över hur enögt dessa båda byrådirektörer argumenterar för vad som måste göras för att minska antalet döda i trafiken. Det finns inget annat bekymmer än för höga hastigheter enligt dem.
Ändå är det nästan hälften, 40%, av alla som omkommer i trafiken som saknar bälte, en tredjedel var påverkade av alkohol eller droger när de omkom i trafiken. Så stor del av dödsolyckorna orsakas alltså av felbeteende som fartkontrollskamerorna inte kommer åt och man har inga förslag på åtgärder för att komma åt detta. De enda förslagen vi får av Lena Erixon är att yrkesbilisterna måste ta sitt ansvar och hålla hastighetsgränserna, vi ska sänka hastighetsgränserna och vi ska utnyttja de tekniska möjligheterna som finns för att kontrollera att enskilda trafikanter håller hastigheterna. Läs övervakning med gps och liknande lösningar.
Inget om korta avstånd, aggressiv körning, olagliga däck, droger, alkohol, olovlig körning eller det så uppenbara att det är männen som är trafikens olycksfåglar. 142 män och 21 kvinnor omkom i egenskap av fordonsförare under 2018. Det är verkligheten och den måste även sällskapet Jonas Bjelfvenstam och Lena Erixon få upp ögonen för istället för att enbart tjata om hastigheten.
Vad gäller hastigheten så är det otvetydigt så att konsekvenserna av en olycka blir allvarligare om fordonen hållit hög hastighet, men det finns inget rakt samband mellan risken för att råka ut för en olycka och hastigheten. Man kan resonera runt flera risker med ökad hastighet som tunnelseende, längre reaktionstid, förmåga att kontrollera fordonet, men man kan också resonera runt ökad koncentration när man framför ett fordon i hög hastighet kontra riskerna med avtrubbning och eventuellt somnande vid mycket låga hastigheter på vägar som är sparsamt trafikerade.
