Det finns sanningar som av någon anledning är svårare att se och då väljer många att sticka huvudet i sanden. Sanningen är att vi skulle rädda väldigt många liv i trafiken enbart genom att förbjuda män att köra bil. Framför allt unga män. Norska Statens vegvesen, motsvarigheten till Trafikverket, har släppt en rapport som osminkat slår fast att ”Tio gånger så många unga män som unga kvinnor har orsakat dödsolyckor under perioden 2013 till 2023″.
Norska Statens vegvesen bevisar det som även svenska forskare hade kunnat ta reda på om de velat men här har fokus hela tiden varit på att bevisa hur viktiga hastighetsbegränsningar är. Enligt Statens vegvesens rapport är ”nästan alla unga mellan 16 och 24 år som orsakar en dödsolycka män”.
Rapporten anger tre huvudsakliga orsaker till att det är så:
Hastigheter högt över fartgränserna.
Stort risktagande
Brister i trafikerfarenhet och körkunskaper
Grundorsaken är vårt arv från generationer tillbaka. Ett arv där män har varit mer riskbenägna och imponerat på kvinnor med detta i kombination med fysisk styrka samtidigt som man tävlat med varandra genom att brottas, springa i kapp och så vidare. Detta har med god hjälp av amerikansk filmindustri förflyttats till bilvärlden där man kör ikapp, bygger om och putsar för att vara snabbast i finaste bilen.
Allt detta späder en rad med influencers på med videos på youtube. Videos där det är den ena bilen versus den andra och hyllningsvideor till den som vågar köra fortast. Tyvärr är det även motorjournalister som talar sig varma för bilar med så kallade sportiga egenskaper.
Allt för många unga män skolas in i föreställningen att bilen är den viktigaste komponenten i den personliga statusen. De lär sig att bilen är en leksak man tävlar med och de lär sig att sladda med bilen, drifting kallas det. De lär sig att den tuffaste bilen ser ut som en tävlingsbil.
De lär sig inte skillnaden mellan att tävla på en bana och att leka i trafiken. Varje år, oftast fredags- och lördagskvällar dör ett antal unga män i Sverige, i Norge, i Tyskland, i USA och i världen när de spänner musklerna genom att köra ett race på en gata där de hoppas att några ser dem och blir imponerade. Det är en förödande attityd till det gemensamma trafikarbetet.
Vi vuxna, vi influencers och vi journalister har en skyldighet att belysa den här verkligheten. Det är betydligt viktigare att vi berättar om unga killar som kör ihjäl sig en fredagsnatt bara för att de känt sig odödliga och gott på myten om bilen som en viktig del av själva manligheten. Viktigare än att vi berättar om forskningsrapporter som säger att ett visst antal färre skulle dö i trafiken om vi sänkte medelhastigheten.
Självklart har hastigheten betydelse både när det gäller att hinna undvika en olycka och skadorna vid en olycka, men det gäller att komma åt de som leker i trafiken. VTI publicerade en rapport som visade att 65 personer omkom i trafiken i tättbebyggt område och föreslog att en sänkning av tillåtna hastigheten från 50 till 40 skulle ha en avgörande betydelse. När jag gått igenom statistik och tidningsrapporter om olyckor inom tättbebyggt område så pekar det på att närmare hälften av dessa orsakats av någon som bevisat kört mycket över gällande hastighet. Då blir VTI:s förslag ett slag i luften. Statens vegvesens rapport bekräftar detta.
Vi kan inte låta trafiksäkerhetsarbetet styras av forskare som räknar ut antalet döda i trafiken i relation tillmedelhastigheten i trafikarbetet. Det kallas Nilssons potensmodell, och jag är inte inblandad. Egentligen började det med att norrmannen Rune Elvik presenterade sina beräkningar i det som kallades Elviks potensmodell, sedan publicerade VTI:s forskare Göran Nilsson sina beräkningar 2009 och då fick det heta Nilssons potensmodell. Det hela är en teoretisk beräkning där variabeln är medelhastigheten. Ingen hänsyn tas till vägstandard, väglag, trafikintensitet, förarerfarenhet och framför allt inte till hur bilköpare påverkas av media, reklam, säljare och så vidare.
Tittar vi på olycksstatistiken i Sverige så är det mer än uppenbart att en större del av de allvarliga olyckorna orsakas av män, att de inträffar på fredags- och lördagskvällar. Det är som sagt en fråga om attityd mer än bara hastighet.
Stormens öga i den här problematiken är A-traktorerna. Frihetssymbolen för ungdomarna och en biltyp som har en helt egen kultur runt sig. Det är bra att ungdomar träffas och har något meningsfullt att samlas runt, men tyvärr skolas de in i bilden av att bilen är en leksak man ska tävla med. Traktorer som inte får köras i mer än 30 km/t byggs om med lågprofildäck, sänkt fjädring, spoilers och vingar för att likna en tävlingsbil. De utrustas med strålkastare som når en kilometer bort och, tyvärr, många av dem manipuleras så att de går lika fort som en vanlig bil. Samtidigt är det ok att de inte har nummerskylt bak!
Jag vill inte på några villkor att vi förbjuder A-traktorerna. De behövs, men antingen måste vi mer eller mindre hjärntvätta unga män att bilar inte är en leksak, att det inte är tufft att tävla på allmän väg och att det gör ont när man råkar ut för en olycka. Eller måste vi visa att det finns lagar att följa och ett rättsväsen som ser till att det blir så.
Tycker A-traktorägarna att det är kul att bygga sin traktor så att den ser ut att gå i 300 km/t så är det i sig en kultur, men det får bli en byggkultur där lockelsen är att de när de fyllt 18 får jämföra sina byggnationer på racingbanor som Emmabodas eller Mantorps bana och att det ligger ett ansvar i att bygga en potent bil. Ett ansvar som om det inte tas visar att man inte är mogen att köra bil och inte får tillgång till ett körkort innan en avklarad uppkörning och tidigast fyra år efter förseelsen. I det läget ska bilen dessutom konfiskeras och säljas utan att intäkterna kommer byggaren till godo, precis som man gör vid allvarliga hastighetsöverträdelser i Danmark.
Hela nollvisionen är hotad av teoretiska forskningsmodeller skapade för att trafiksäkerhetsforskare ska få loss forskningspengar utan att behöva ge sig ut i verkligheten där unga människors liv går till spillo när de tävlar på allmän väg medan rättsväsendet jagar allmänheten som vardagar kör i 120 på motorvägar med 110 som högsta hastighet. Verkligheten är att i snitt 16 personer dör i trafiken på motorvägar per år och hälften av dem är trafikanter som inte har där att göra. Några är personer som jobbar med väghållning eller vägarbete på motorvägarna. Där gör Polisen inga fartkontroller därför att det finns juridiska problem i att fälla en bilist för fortkörning vid tillfälliga sänkningar av hastighetsbegränsningen.
Kort sagt:
Forskningen väljer enklaste vägen och konstruerar potensmodeller till höger och vänster.
Polisen väljer enklaste vägen och tar hellre Svensson på en motorväg än Svensson junior i en manipulerad A-traktor på en stadsgata
Nollvisionen är bara en vision så länge vi blundar för unga mäns beteende i trafiken.
Pricken över i är ändå polismannen som körde i 240 km/t med privatbil och la ut videos på youtube. Vi behöver även en annan syn på hastigheten. Sverige är ett långt land och ibland kan det finnas behov av att köra en långsträcka utan att tappa fokus på allt annat än hastighetsmätaren. Trafikverket själva värderade ju en kortad restid på 1 timme till mellan10.000:- och 20.000:- när de skapade grund för en ökad satsning på järnvägen.
