Hur når vi en snabb och oerhört viktig omställning till ett bättre samhälle? Jag menar då ett bättre samhälle ur miljö- och hållbarhetsperspektiv.
Grundförutsättningarna är att vi vet att det inte är hållbart att förstöra vår miljö och överutnyttja jordens resurser. Något måste göras och det egentligen per omgående. Det finns ett riksdagsbeslut på att vi ska vara fossiloberoende från och med 2030. Ett tufft beslut som sätter Sverige i den unika sitsen av att vara det land som tagit det mest seriösa steget längs vägen mot en framtid i harmoni med jordens resurser och vårt klimats tålighet mot mänsklig påverkan.
Vi vet också att det kan bli svårt att genomföra förändringar som påverkar människors liv. Läs längre, i sträcka eller tid, eller dyrare transportlösningar. Obekvämare lösningar. Lösningar som upplevs som att det egna landet klämmer åt sina medborgare mer än andra länder.
Vi har att möta populistiska tankegångar som: ”Det löser sig med ny teknik”, ”Klimathotet är överdrivet” och ”Priset på bensin och diesel gå ner så det kan inte vara ett problem”.
Vi måste också möta hoten i ny teknik för utvinning av fossila drivmedel. Jag tänker på de skador som exempelvis fracking åstadkommer, men också riskerna med oljeutvinning till havs där ett misstag kan leda till enorma miljöskador.
Kort sagt vi måste minska vår förbrukning av fossila drivmedel så fort det bara går.
Detta vet vi. Det är ingen nyhet.
Detta vårt kollektiva medvetande har skapat spelrum för en rad lobbyister, forskare och välmenande organisationer som i detta nu ägnar all sin energi åt att tala om vad vi inte kan göra.
Vi kan inte köpa fler bilar. Alla bilar är paria då det krävs resurser som tär på vår jord för att tillverka dem. Människor dör i bilarna och städerna kan inte hantera hur många bilar som helst.
Elbilar är bättre än bilar drivna med biodrivmedel som i sin tur är bättre än bilar drivna med fossila drivmedel.
Debattens vågor går höga. Några är emot elbilar med batterier. Andra är emot elbilar med bränslecell, ytterligare andra är emot bilar som drivs med förnybara drivmedel och förbränningsmotorer. Alla vet att de sitter på lösningen och att alla andra har fel.
Kollektivtrafik är rätt, privatbilism fel.
Cykla är rätt, privatbilism är fel.
Bilpooler är rätt, privatägda bilar är fel.
Medan svenska tyckare, forskare och organisationer tävlar om att tala om hur fel alla andra har så händer det saker i vår omvärld.
Efter tre års journalistiskt arbete med fokus på framtida infrastruktur, framtida transportlösningar i en exklusiv grupp av internationella journalister med fokus på just dessa frågor kan jag bara säga att vi här i Sverige har tappat ledartröjan och förlorat initiativet när det gäller pragmatiska lösningar för en snabb omställning. Vi har i vanlig ordning grävt ner oss i ett skyttevärnskrig där vi hellre ser problemen och bekämpar meningsmotståndare än ser synergieffekter i samförståndslösningar.
Privatbilism eller kollektivtrafik?
Fokusering på täta turer, bra kvalitet på resandet med service och internet ombord lockar resande till kollektivtrafiken.
Bra, säkra och billiga parkeringsmöjligheter vid noder där kollektivtrafik möter privatbilism, cyklande och gående minskar behovet av olönsamma linjer ut i bostadsområden.
Fokusera kollektivtrafiken på masstransporter och underlätta persontransporter med personlig mobilitet ökar kollektivtrafikens kapacitet samtidigt som färre ar bilen till centrum, vilket minskar trängseln.
Elbil eller förbränningsmotor?
Elbil är framtiden. Avsevärt lägre miljöpåverkan, mindre underhållskostnader, mer lättkörd, minst behov av fossila drivmedel.
I en övergångsfas kan en kombination i form av laddhybrider radikalt minska vårt behov av fossila drivmedel utan negativ inverkan på den personliga friheten.
Batterier eller bränsleceller?
Det handlar om två mycket lika tekniker som enbart skiljer sig i hur energin lagras och produceras.
Använder vi oss av båda teknikerna kan vi snabbare minska vårt behov av fossila drivmedel
