På något sätt är det ganska enkelt. Jag menar det här med att höja livskvaliteten i storstäderna. Det gäller att minska förbränningen av diesel, villaolja och ved. Det gäller att bygga upp en infrastruktur som minskar det onödiga bilkörandet i city och det gäller att få bort bullrande skotrar, mopeder och motorcyklar.
Kort sagt bygga upp en struktur där så mycket av transporterna som möjligt görs med eldrivna fordon. I Geneve är stadsbussarna eldrivna. Det är de inte i Stockholm.
London, Paris och Malmö har ringleder som slukar mycket av trafiken och leder ut den från city. Det finns inte i Stockholm.
Barcelona bygger upp ett smartphonebaserat system som leder bilister till lediga p-platser. I Stockholm kör man runt och letar parkeringsplats. Det finns till och med förslag som går ut på att man kan minska bilkörandet genom att förbjuda parkering längs gatorna.
Barcelona stad bygger upp laddinfrastruktur anpassad för taxi och distributionsbilar så att det blir billigare och smidigare att köra eldrivna sådana. Det görs inte i Stockholm.
Paris strävar efter ett förbud mot dieselfordon efter 2020 och förbjuder redan nu äldre lastbilar, personbilar och motorcyklar. Det görs inte i Stockholm.
I Stockholm förbjuder man dubbdäck på en gata. Man ser sig inte om efter andra lösningar när det visar sig att detta inte hjälper. Det gör man inte i Stockholm.
Franska La Poste kör eldrivna Citroën Berlingo och testar vätgas/batteri-hybriden Renault Maxi. Svenska Posten kör dieseldrivna Fiat.