En #fossiloberoende fordonsflotta 2030. Ja, det är målet. Varför blev aldrig målet en fossiloberoende transportsektor eller fossiloberoende transportmedel?
Jo, det är så enkelt att det idag inte finns någon teknik för att ersätta flygets bränslebehov, eller för den delen sjöfartens bränslebehov med drivmedel som inte baseras på fossila råvaror.
Fartyg och flygplan är inte fordon, lika lite som skor, skidor, skridskor, rullskridskor och hästsadel. Detta trots att de är hjälpmedel för transport till lands eller frusen sjö. Häst jämställs dock med fordon, när den används för att rida på.
Eller, om man vill hårddra det så är det lättare att tvinga jonen i samhället att avstå bilen och chansa på tåget eller trängas på bussen än att motivera politikens och affärsvärldens höjdare att välja snabbtåget eller ett web-möte istället för flyget.
Naturligtvis handlar det även om arbetsmarknadspolitik, ekonomi och en viss rädsla för förändring. Boeing och Airbus är stora arbetsgivare, liksom flygplatserna med all personal som jobbar där och alla som bygger flygplatser och bygger ut desamma.
Med rätt styrmedel och en säker fingertoppskänsla så kan vi snabbt minska behovet av fossila drivmedel för mc, personbilar och bussar. Lastbilar sitter lite hårdare inne, men det är fullt möjligt att göra dramatiska skillnader även här. Elvägar med trådburen eldistribution till speciella hybridlastbilar är en så smart infrastruktursatsning att vissa bedömare räknar med att den blir lönsam redan efter fem år.
Det beräknas kosta omkring 20 miljoner kronor per kilometer att elektrifiera en väg med trådar över densamma. En åtgärd som beräknas kunna halvera energiförbrukningen.
– Det blir en ansenlig summa. Nyttan blir väldigt stor om det är många som kör på vägen. I och med att man sparar så enorma mängder energi så blir energibesparingen på en motorväg med tung trafik som är elektrifierad så pass stor att infrastrukturen är återbetald på kanske fem år. Det är otroligt snabbt för en infrastruktursatsning, säger Nils-Gunnar Vågstedt, chef för hybridutveckling på Scania.
Med flyget är det värre. ”Flyg påverkar klimatet mest räknat per passagerare och kilometer. Men det som ger störst effekt är att ersätta så många bilresor som möjligt med gång, cykel, buss eller tåg”, står det på Trafikverkets hemsida.
Det stämmer säkert räknat på dagens utsläppsnivåer, men vi vet också att industrin har lösningar för en fossiloberoende fordonspark och vi vet att bilen betyder väldigt mycket när vi ska få ihop vardagspusslet. Vi som inte tar taxin eller vip-shutteln till flygplatsen och flyger mellan mötena.
Med morgondagens fossiloberoende personbilar kvarstår trängselproblematiken och där är vi på väg att köra huvudet i väggen genom att bygga för en framtid utan bilar. Mer än en stadsplanerare talare om tätare städer utan parkeringsplatser och busslinjer som stoppar övrig trafik för att försvåra för privatbilismen. I Växjö vill man bygga busslinjer trots att busschaufförerna säger att problemet att hålla tiderna är långsamma kortautomater vid hållplatserna.
En åtgärd för att försvåra för privatbilismen enbart med andra ord.
I Lund vill man riva k-märkta byggnader för att bygga spårvägar, trots att eldrivna batteribussar redan löser busstrafikens buller- och utsläppsproblem.
Politiken går med andra ord inte i takt med verkligheten. Utvecklingen när det gäller fordon går betydligt snabbare än politikens tankekvarnar.
Vad säger då forskningen?
Låt oss bara konstatera att det är lättare att få forskningspengar om man säger att vi måste ha mindre och energieffektivare bilar eller om man talar om att per omgående sluta sälja bilar som drivs med fossila drivmedel.
Här handlar det inte om att inte hinna med sin tid. Här handlar det om att leva i ett parallellt universum där uppehället, läs forskningen, finansieras med allmänna medel och den finansieringen underlättas om man kan presentera uppseendeväckande resultat.
En hel värld är inne på att vi ska minska bilarnas behov av fossila drivmedel samtidigt som vi jobbar på att gå över till helt fossiloberoende drivmedel. En hel värld inser att vi inte kan byta från diesel och bensin till el från et år till ett annat.
En hel värld säger att elbussarna löser städernas bullerproblem men i Lund vill politikerna ha bullrande spårvagnar hellre än att behålla k-märkta hus och hundraåriga plataner i stadsmiljön. Allt pekar samtidigt på att det blir avsevärt dyrare att välja spårvagnar än elbussar.
Ingen tror idag att vi kan lösa drivmedelsfrågan för tunga fordon som kör långa landsvägstransporter, läs lastbilar och bussar, med batteriberoende eldrivna fordon. Här är elvägar med el distribuerad med hjälp av luftledningar, spår i vägbanan eller trådlös induktiv överföring rimliga lösningar. Utbyggnaden av de här vägarna underlättar samtidigt för utbygganden av snabbladdare och/eller induktiv laddning i vägbanan.
Återstår frågan om flyget
Behöver vi verkligen lågprisflyget? Behöver vi flyget över huvud taget? Gång på gång visar det sig att det billigaste sättet att ta sig mellan vissa orter är med flyg. Billigast i kronor och ören för individen som köper resan, alltså. Vi vet att flygresan är den som har störst negativ inverkan på miljön och det betyder att slutsatsen att den också blir dyrast för det allmänna i form av skador efter extremväder, dyra miljöåterställningsinsatser inte är helt främmande.
Kort sagt.
Politikerna idag jagar privatbilismen och kramar flyget. Låt gå för att det finns spår av jämställdhetstankar i att låta lågprisflyget blomstra, men sett ur ett miljöperspektiv så är lågprisflyget en katastrof. Ska vi i framtiden ha en planet som det går att leva på måste flyget minska drastiskt. Inte minst om vi hoppas kunna har kvar flyget som transportmedel i framtiden då vi måste ha förnybara drivmedel även här. Med eldrivna bilar, bussar och tåg kan vi producera förnybara drivmedel till en rimlig flygtrafik och båttrafik.
Vi måste med andra ord omgående beskatta flyget i paritet med den miljöpåverkan flyget har. Låt gå för att det blir betydligt dyrare att flyga till Thailand, men vi måste inte göra det varje sommar. Intäkterna kan användas för att bygga ut järnvägsnätet för ökad kapacitet och för snabbtåg eller infrastruktur för snabbladdning och vätgastankställen för bränslecellsbilar.
Det är inte sant att man inte kan sätta batterier i långtradare. Redan i år blir det en ekonomiskt fördelaktig handling. Elvägar tror jag inte ett smack på. För dyrt och oflexibelt. Betydligt billigare att bygga rejäla laddplatser var 30 mil och utnyttja rglementet för vilopaus för lastbilar. Elbussar har idag räckvidder på 25 mil (säkra) och långtradare kan relativt enkelt ges 30 säkra mil redan nu och priserna på batterier sjunker som stenar i vatten medan kapaciteten går upp. En laddplats är enkel att sätta upp och underhålla kontaktledningar är dyra och svåra att underhålla. Det är enkel ekvation. Flyg kommer vi ha på alla längre sträckor. Jag är inte beredd att offra min semester på att krångla med tåg. Och det lär jag inte vara ensam om. Däremot finns det lovande tekniker med bio diesel på gång även här.