” Vänta inte på utredningen. Förberedelser och planering för en högre automatiseringsgrad i svensk vägtrafik är mycket begränsad. Om vi i Sverige inte ska bli omkörda av marknadsutvecklingen och den internationella konkurrensen på området är det dags att agera nu”, skriver regeringens särskilda utredare när det gäller självkörande fordon Jonas Bjelfvenstam på DN debatt.
Vad det handlar om är att han vill se Sverige som ett föregångsland när det gäller självkörande fordon. Han är övertygad om att de löser både miljöproblem och trängsel och han vill att vi ska anpassa vår infrastruktur för de kommande självkörande fordonen.
Hans vision om de kommande självkörande fordonen sammanfattar han i debattartikeln så här: ”Automatiseringen, uppkopplingen, elektrifieringen och delningsekonomin ger tillsammans fantastiska möjligheter att reformera transportsystemet i en mer effektiv, tillgänglig och miljösmart riktning.”
Jag har läst artikeln. Jag ställer tre frågor. Hur sakliga och faktaunderbyggda är egentligen superlativerna om självkörande bilar? Är självkörande bilar nyckeln till en transportsektor med minimal miljöpåverkan?
Bakgrunden till alla dessa höga förväntningar på de självkörande bilarna är att de ska kunna ersätta privatägda bilar i stor utsträckning. Optimistiska beräkningar gör gällande att en självkörande bil skulle kunna ersätta 5-10 privatägda bilar.
Redan här blir jag misstänksam. Ska en bil kunna utföra transportbehovet som 5-10 andra bilar gör idag krävs en hel del extra körande. De ska för det första köra den sträcka som idag körs. Sedan ska de ta sig mellan de olika körningarna.
För miljöns skull är det väl ändå minskat körande som är viktigast.
För miljöns skull är det väl också så att det är viktigare att vi anpassar infrastrukturen till nollutsläppsbilar, självkörande eller inte.
Hela tanken att infrastrukturen ska anpassas till självkörande bilar enligt modellen att vissa vägsträckor, vissa filer och så vidare ska reserveras och anpassas för självkörande bilar är i sig ett feltänkt då de självkörande bilarna byggs för att fungera i dagens trafikmiljö. De rullar redan i exempelvis Milton Keynes i Storbritannien. Det känns som att Bjelfvenstam inte riktigt hängt med i utvecklingen, eller inte litar på att tekniken eller juridiken kan lösas.
De självkörande bilarna erbjuder väldigt många fördelar utan att vägar måste reserveras för dem. De kan exempelvis parkera själva och på så sätt göra interaktionen mellan kollektivtransporter och personlig mobilitet betydligt enklare. Den insikten har dock inte Jonas kommit till. De kan vara ett lyft för äldre som inte vågar sig ut i trafiken. De kan revolutionera bilpooler och hyrbilsverksamhet, men de behöver inte egna vägar. Elbilar däremot behöver egen laddinfrastruktur och statushöjning genom att vissa stadsdelar reserveras för dem och att miljöavgifter för icke nollutsläppsbilar införs i storstäders centrala delar.
Nej, debattartikeln känns mest som ett klassiskt svenskt missundsamt inlägg för att få oss medborgare att förstå att vi måste offra privatbilen för miljöns bästa.
Jonas uttrycker det egentligen väldigt bra i följande rader i debattartikeln: ” Vill man i likhet med mig se färre personbilar i svenska stadskärnor, frestas man kanske att betrakta Göteborgsförsöket som ett simpelt marknadsföringsjippo för bilindustrin, eller bara en tillfällig fluga som skymmer behovet av insatser för kollektivtrafik, höghastighetståg och en fossiloberoende fordonsflotta.”
