Behöver vi välmenande statligt finansierade lobbyingorganisationer?
Frågan är i högsta grad aktuell nu när Trafikverket fått bakläxa på hastighetssänkningen av väg 30 och Hornsgatans luftkvalitet är sämre än Pekings. Hastighetssänkningen från 90 till 80 är ett direkt resultat av NTF:s lobbying för 80 som hastighetsgräns på vägar utan mötesseparering och det faktum att vi inte klarar luftkvaliteten i Stockholm är ett resultat av att VTI lyckats med sin lobbying där man ger dubbdäcken skulden till de höga partikelhalterna.
Vilka är då de här organisationerna och vad har de för mål?
NTF, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, jobbar för ökad trafiksäkerhet, vilket naturligtvis är ett viktigt arbete och de gör mycket gott men har lagt stort fokus på just hastigheten. De driver också en kampanj för 40 km/t som högsta hastighet där det finns övergångsställen.
Min uppfattning är att det här arbetet lätt tar mer byråkratiska stelbenta proportioner än blir ett pragmatiskt säkerhetsarbete.
Några exempel:
Vi hade inga dödsolyckor på 90-sträckorna på väg 30 under fem år, så får vi bara några månader efter sänkningen, och höjning tillbaka till 90, en dödsolycka där två personer omkommer i en halkolycka. NTF har inte ens lyft frågan om den dåliga vinterväghållningen där synkroniseringen av insatserna inte fungerar varken på E4 eller väg 30. Gång på gång visar det sig att det kan skilja åtskilliga timmar mellan halkbekämpningen i olika distrikt och Trafikverket konstaterar enbart att det inte går att synkronisera detta. Att köra på en avsaltad väg och komma in på en väg där det är isgata är en riktig dödsfälla och där hjälper det inte om man rätt kör i 80. Vintertid är den här situationen vardagsmat.
Vi har fått 40 km/t som lägsta hastighet på dubbelfiliga gator med separerade cykel- och gångbanor. En hastighet som för bilisten upplevs helt orealistisk, vilket leder till att många bilister kör betydligt över lagstadgad hastighet. Samtidigt lever vi med det faktum att outbildade trafikanter, som gångtrafikanter och cyklister, lever i tron att de kan gå eller cyklar ut på ett övergångsställe och bilisten måste stanna annars ska man sparka på bilen.
Verkligheten är den att det ofta är dålig belysning vid övergångsställena. VTI har ju i en forskningsrapport slagit fast att några fler kommer att dö i trafiken om vi ökar gatubelysningen.
Jodå, det är sant. Deras forskning belägger detta med hjälp av ett antal påståenden och slutsatser som är lika stelbenta och byråkratiska som de saknar förankring i den verkliga trafiken.
Det kan också vara så att halkbekämpningen inte har varit i tid eller varit effektiv. Då kan bilisten kanske inte få stopp på sitt fordon även om hen vill.
Verkligheten är också den att olyckorna på övergångsställen nu blivit ett så stort problem att Örebro beslutat att minska antalet övergångsställen. Konsekvensen är den att fotgängare väljer att gå över där det passar dem, och det kan vara precis var som helst. Fördelen är att de flesta väljer att se sig för, dock.
VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, jobbar också för ökad trafiksäkerhet, men mer genom att genomföra olika forskningsprojekt. Finansieringen löser man genom att åstadkomma uppmärksammade resultat som att bästa däcken ska vara bak, det minskar säkerheten med mer gatubelysning, du ska vara svartklädd och inte gråklädd som fotgängare i mörker och dubbdäck är orsaken till luftföroreningarna.
Att vi trafikanter tvingas leva med beslut fattade av godtrogna politiker är en helt annan sak. Det viktiga är att det kommer in mer pengar till forskningen.
Ett exempel:
I slutet av januari hade vi en dag då Stockholm hade så dålig luftkvalitet att luften var sämre än i Peking. Sämst var det längs Hornsgatan där dubbdäck är förbjudna.
– Det har varit lite nederbörd och är ganska torrt. Det vägdamm som alstrats när man kört med dubbdäck virvlar nu upp när det torkar och det blir hög partikelhalt, sa Malin Täppefur på SLB-analys som mäter luften i Stockholm till SVT Nyheter Stockholm.
När den dåliga luften blåste bort efter några timmar visade det sig att det rörde sig om industriutsläpp i Polen. Tyska motsvarigheten till naturvårdsverket har visat att industrin, jordbruket och uppvärmningen är de största orsakerna till höga partikelhalter i luften.
Jakten på dubbäcken blir extra pinsam när man läser en norsk forskningsrapport som slår fast att det inte blivit försämrad trafiksäkerhet i Norge efter att man minskat dubbdäcksanvändandet genom att införa en avgift på dubbdäcken. Rapporten, som är finansierad av svenska Trafikverket, visar att antalet omkomna i trafiken var konstant under den period som studerades. Att antalet trafikdöda i Sverige minskade med en tredjedel under samma period, huvudsakligen beroende på säkrare bilar, nämns inte. Ej heller det faktum att man sänkte hastighetsgränserna vintertid i Norge och ökade halkbekämpningen. Extra pinsamt om man nu är så övertygad om att en hastighetssänkning är den i särklass bästa metoden att öka säkerheten i trafiken.