Nu går drevet i jakten på de oönskade bilisterna. Den här gången är det äldre förare som ska stå i skamvrån efter att två dödolyckor inträffat med äldre förare som mer eller mindre vållande.
Oftast är fartsyndarna som ska stå i skamvrån. Ibland är det egoistiska och dumma bilister som väljer dubbdäck på vintern och nu senast var det lika egoistiska och okunniga bilister som väljer fyrhjulsdrivning. Trafiksäkerhetsexperter och lobbyingorganisationer, liksom trafiksäkerhetsforskare vänder ut och in på sig själva för att övertyga oss bilister om att vi inte behöver utrusta våra bilar för vintervägar där halkbekämpningen styrs av slumpgeneratorer. Det enda vi ska göra är att köra sakta.
På något sätt har svenska trafikdebattörer kollektivt valt att gräva ner sina huvuden i sanden. Ingen vill se sanningen i vitögat och det betyder en osaklig debatt som färjas av tillfälligheter och i förlängningen felaktiga politiska beslut och försämrad trafiksäkerhet, eller i vart fall beslut som inte leder till bättre trafiksäkerhet.
Så här skrev Trafikverket i en rapport från 2009:
”Det är av stor betydelse för både samhälle och individ att äldre personer kan bibehålla sin förmåga att köra bil säkert. Att kunna köra bil ger äldre en självständig mobilitet som har stor betydelse för att de ska kunna utföra aktiviteter och transporter och för välbefinnande och hälsa långt upp i åldrarna.”
Så här sa Transportstyrelsens chefsläkare Lars Englund till TT efter de två senaste olyckorna:
”– Fler körkort borde återkallas, men doktorerna vill inte hålla i yxan.”
Han lägger bördan på läkarna, som om riskerna med äldre förare i trafiken enbart är en medicinsk fråga.
Vi måste inse att dagens trafik är något helt annat än den var när en 80-åring tog körkort. Vi måste inse att trafiken är en samarbetsfråga. Vi måste lära oss att sortera ut de förare som utgör de största riskerna och det är inte de äldre.
Det räcker med att titta på statistiken. Yngre män dominerar och det framför allt i singelolyckor eller som vållande till frontalkrockar. Yngre män är risktagare. Det vet världens alla diktatorer. Det räcker med att lura i unga män att det är något ädelt att ta risker så gör de det. Det räcker med att lura i unga män att kvinnor imponeras av risktagande män för att de ska utmana andra män i trafiken och tävla om att vara snabbast, tuffast och hårdast i det de inbillar sig är ett asfaltskrig. Något som uppmuntras, eller rättare sagt profiteras på av vissa motortidningar. Jag såg nyligen en tysk motortidning som beskrev senaste BMW:n som ett dödligt vapen i mötet med Mercedes och Audi på Autobahn.
Man kan tala om mognadsprocesser och det anses bevisat av vetenskapen att mannen mognar långsammare än kvinnan, så ska vi hitta en specifik grupp att plocka bort från vägarna så är det män under 25 år, men det är tyvärr inte politiskt korrekt att säga.
Det känns oerhört osakligt att Transportstyrelsen går ut och kritiserar läkarna för att de inte pekar ut äldre som risker i trafiken, när det är läkarna som får ta hand om våra unga män när de varit ute och lekt på vägarna. För att inte tala om offren för alla rattonyktra och drogpåverkade förare.
Kort sagt: Lyssna på riksåklagaren som ser problemet med återfallsförbrytarna i trafiken och läkarna som får plåstra om killarna som tagit för stora risker. Men det är klart. Det skulle betyda att byråkraterna på Transportstyrelsen och trafiksäkerhetsexperterna på Trafikverket skulle behöva lyfta häcken ur kontorsstolarna och möta verkligheten.
En verklighet där vi måste ställa krav på trafikanter att samarbeta och att hjälpas åt. Jag har svårt att minnas en enda längre resa på E4 utan att jag råkat ut för olika former av aggressiv körning. Det är oftast någon i en så kallad premiumbil som kör ifatt mig under en omkörning, blinkar med strålkastarna och kräver att jag antingen ska avbryta min omkörning eller öka hastigheten. Gör jag inte det lägger de sig oerhört nära och fortsätter att blinka med strålkastarna för att tränga sig förbi med minsta möjliga marginal och vifta med långfingret i sidorutan.
Jag kan ta det, men det kan vara nog så stressande för en äldre förare.
Vi måste visa hänsyn, hjälpas åt och respektera att vi har olika förutsättningar i trafiken.
Det minsta man kan begära av unga män med hävdelsebehov är att de åtminstone inser, och beter sig därefter, att det är de som bryter mot trafikreglerna när de kör betydligt över gällande hastighet och visa en viss ödmjukhet mot dem som håller sig till lagen, eller möjligen lagen plus moms.
Här behövs utbildning av trafikanterna. Kanske i form av klassiska anslagstavlan på tv, eller varför inte kursverksamhet för seniorer. För de unga männen hjälper knappast det. Här handlar det om utbildning av en luttrad och oengagerad poliskår så att de lär sig att i första hand plocka risktagarna. Jag körde E4 en solig vardagsförmiddag med en mörk V70 bakom mig. När jag kom ifatt en annan bil som gjorde en omkörning på högersidan och sedan drog tvär i runt 140 km/t kände jag mig trygg i tron att det inte var trafikpolisen. men ack vad jag bedrog mig. Efter att ha följt efter mig en kvart stoppade de mig för den fruktansvärda hastigheten 122 km/t. Jag körde sportbil, medan den snabbare högerfältsomkörande föraren körde en gammal Ford.
Just den polisen just den dagen besannade alla mina fördomar om svenska trafikpolisen.
