”Tät snö som gloppar i Mariabergets backar”. ”En tradare i snörök mellan Kiruna och fjärran, flämtande ljus i Visby hamn”. Vi har en och samma favoritlåt, Sportradion och jag. Ted Ströms Vintersaga i Monica Thörnells version. Det finns inga som kan beskriva den svenska bilistens vinterverklighet bättre än Ted och Monica.
Egentligen är det obegripligt att inte Volvo fick upp öronen för denna tidlösa låt tidigare. Nåja, med reservation för frasen: ”Ett tradarfik i Docksta i motorvägens skugga”. Det klassiska fiket är inte längre en oas för chaufförer, handelsresande och andra vägproffs. Chaufföerna är idag underbetalda inhyrda killar från Östeuropa och Asien. De har inte råd med annat än det de kokar själva. Handelsresandena är ett utdöende släkte i Internets skugga och semesterfirande familjer har ungar som kräver McDonalds numera.
Sverige är unikt året om. Allra mest unik är vintern i vårt avlånga land. Jag kom precis hem från en resa till Arvika och Sunne när jag noterade att Volvo gjort ett fantatsiskt filmiskt konstverk av Vintersagan. Hatten av för det konstnärliga, men funkar verkligen frasen: ”Det är då som det stora vemodet rullar in” som markandsföring av Volvos bilar?
Visst lite pr får ju Volvo med frasen: ”En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron”, men det känns inte odelat positivt.
Hur som helst. Vintersagan är definitivt skriven av en kille som tillbringat massor av tid på svenska vintervägar och det i hela landet. Jag känner igen allt ifrån min resa till och från Sunne. Det började med 5 plus, kom lite regn, kom snö, blev svartis, blev snöslask, saltslask, dålig sikt och så torr väg med en temperatur under nollan, och slutligen den förrädiska snöröken.
Viktigaste säkerhetsdetaljerna i sagda ordning listade av mig: bra vinterdäck, bra strålkastare, frostvarnare, fyrhjulsdrivning, radarbaserad farthållare och en kopp kaffe. Volvo erbjuder allt det där inklusive kaffekoppen som varanr för trötthet. Kan vara ett resultat av det här med vemodet.
Ute i den svenska vinternatten är du utlämnad till dig själv, din förmåga att läsa väglaget och dina val när du köpte din bil och utrustade den. Min bil är inte politiskt korrekt. Både under resan till Sunne och nästa resa till Köpenhamn, liksom resan till Östersund körde jag VW Touareg. En stor fyrhjulsdriven stadsjeep med en dieselmotor på mer än 200 hk under huven. En bil som mycket väl kan ha räddat mitt liv någon gång under de här resorna, precis som exempelvis en Volvo XC70 också skulle ha gjort. Tunga stabila fyrhjulsdrivna bilar med en rad säkerhetsfunktioner räddar liv. Så är det.
Det märkliga är att man inom alla olika yrken hyllar principen att ett proffs använder ett bättre verktyg. Politiker och företagsledare flyger för att spara tid. Vissa väljer business class för komforten och det är helt ok oavsett hur mycket mer det kostar och hur mycket sämre det är för miljön. Den som har ett yrke som innebär att hen måste ut i trafiken och har tider att passa oavsett väder ses däremot inte som politiskt korrekt om bilen är större än en XC70, eller egentligen större än en For Fiesta.
