Gröna Bilister ryter och det är Volvo som står där i drakens andedräkt. Volvo har stolt lanserat nya XC90. Volvos nya XC90 T8 är hatobjektet och Volvos strategi ifrågasätts i tuffa ordalag.
XC90 T8 är Volvos dyraste bensindrivna bil genom tiderna, bortsett från C306 pickup. Den sägs dra någonstans runt en kvarts liter bensin per mil. C306 pickup, som tillverkades i mitten av 70-talet, drar 3 liter milen. Just det här med bensinförbrukningen är kärnfrågan men Gröna Bilisters grova artilleri är urdåligt siktat.
Gröna Bilister kritiserar Volvo för att bygga en bil som drar lika mycket bensin som en Volvo 740 gjorde på åttiotalet. Pang bom. Volvo har skjutit sig i foten, tycker Gröna Bilister ordförande Johanna Granat. Volvo skulle ha byggt en liten bil och då en bil som drivs med etanol eller biogas. Volvo får kritik för att man inte bygger en bil som drivs med förnybara drivmedel. Volvo får också kritik för att man bygger en bil som väger mer än 2 ton. Johanna riktar också kritik mot Volvo för att de är en av få tillverkare som inte erbjuder en nollutsläppsbil. Volvo har byggt både gasbilar och etanolbilar. De har till och med varit duktiga på att bygga konkurrenskraftiga sådana, men de politiska styrmedlen har skjutit modellerna i sank. Politikerna har halvblint kört sitt dieselalternativ som alena saliggörande med motivationen att det är mest energieffektivt. Att det sedan är sämsta tänkbara lösning när det gäller utsläpp av kväveoxider och partiklar har man lagt utanför skygglapparna.
Volvo har tvingats att lägga E85 och biogas på hyllan. Det är inget Volvo själva har valt. Det är inget Volvo ska kritiseras för. Den kritiken ska riktas mot politiker som inte vågat sätta sig in i frågan. Politiker som tycker att de gjort något för luftkvaliteten genom att förbjuda dubbdäck på Hornsgatan.
Även politikerna får dock känna att drakens andedräkt svider i svinpälsen, men de får definitivt inte den kritik de förtjänar enligt min syn på saken. ”Det behöver inte vara något fel med att staten och kapitalet sitter i samma båt. Det gäller bara att de ror tillsammans i rätt riktning. Det gör de inte nu. De bromsar varandra istället för att driva på varandra. Politikerna vågar inte införa kraftfulla styrmedel för att inte missgynna Volvo, som inte vågar satsa på energisnål, förnybar teknik eftersom de inte vet om de kan sälja bilarna. Incitamenten för konsumenterna saknas.”, skriver Johanna i debattartikeln.
Jodå det ros i samma båt, men piskan som kittlar, kittlar inga feta nackar. Piskan är borta den finns inte i Gröna Bilisters putsade fasad. Grundtanken i Johannas resonemang är att Volvo lurat svenska politiker att införa miljöbilsregler som gynnar tunga bilar. Inget kan vara mer 80-tal än det här resonemanget. Sverige hade sin egen miljöbilsgräns på 120 gram CO2 per km, men EU-anpassade den till en flytande gräns påverkad av bilens tyngd. Volvo lär knappast ha kunnat köra över EU:s politiker till att formulera en konstruktion som gynnar Volvo men missgynnar exempelvis Fiat och Renault.
Johanna har rätt i kritiken som går ut på att Volvo XC90 T8 drar betydligt mer bensin än vad som anges i bränsledeklarationen som ligger till grund för det CO2-utsläpp den beräknas ha. Ett utsläpp som för den här bilen uppges till 60 gram per kilometer. Volvo säger att bilen är den starkaste och renaste SUV som tillverkats och i viss mån ger jag dem rätt, men tittar vi på CO2-utsläpp från fossila drivmedel så är min trimmade Land Rover Discovery från 2004 betydligt bättre. Den drar 0,65 liter fossil diesel per mil om jag kör den på Preems diesel med 35 % förnybar biodiesel. Jag har svårt att tänka mig att man kommer under litern bensin per mil i Volvon vid exempelvis en resa Växjö-Stockholm.
Kärnan i den här problematiken är att laddhybriderna har fått en gräddfil till låga förmånsvärden, för tjänstebilsåkare, tack vare en helt galen körcykel där en två ton tung bensinbil kan klassas som om den bara har ett utsläpp på 60 gram CO2/km. Det är minst lika illa med Mitsubishi Outlander laddhybrid som är så snål, snålare än Volvon, att den får supermiljöbilspremien, men ändå bidrar med mer CO2 till atmosfären än min gamla Land Rover om man kör långresor med den.
Kort sagt, Volvos och Mitsubishis laddhybrider drar betydligt mer bränsle än vad bränsledeklarationen anger så fort de körs mer än ett par mil per dag. Det är inte Volvo som ska kritiseras. Det är körcykeln som ligger till grund för hur bilarna miljöklassas och det är politikernas oförmåga att skapa regler som ger biodrivmedlen konkurrenskraft och den plats de behöver ta för att vi ska nå målet med en fossiloberoende fordonsflotta.
Det är bara så enkelt som att kräva att en bil som ska klassas som supermiljöbil måste köras på el och ett förnybart drivmedel. Punkt slut. Våga säga det offentligt så får jag tillbaka min respekt för Gröna Bilister, men skjut inte pianisten när någon annan bestämmer vilket piano det ska spelas på.
”Volvos passivitet och regeringens flathet riskerar Sveriges framtid som bilbyggarnation. Man anar Volvos hand bakom den märkliga miljöbilsdefinitionen som tillåter tunga bilar att släppa ut mer koldioxid än lätta”, skriver Johanna Grant.
Sorry, jag ser inte den kopplingen. Volvo har byggt en mycket snål och säker bil som kunderna vill ha. Kan inte politikerna skapa förutsättningar som gynnar förnybara drivmedel är det bara att inse att Volvo använt bästa tekniken för att hålla nere förbrukningen och samtidigt varit förutseende nog att välja bort dieselalternativet.
Stefan Nilsson
