Jag bor vid en landsväg. Det har jag gjort i mer än 20 år. Jag ser resande passera. Vissa hörs mer än de syns. Några hinner jag helt enkelt inte se. Andra ser jag alldeles för mycket av. Min pendlarresa är på 25 km och jag har fem vägval att välja på. Hastighetsgränserna rör sig mellan 30 och 110 km/t.
Jag kör nog 7-8 gånger varje vecka i vardera riktningen och det har jag gjort sedan jag flyttade hit. Jag kör sträckan vid mycket varierande tider på dygnet.
Jag har mött ett trettiotal älgar på vägen och flera hundra längs vägen. Jag har sett en fartkontroll och den var på 30-sträckan utanför skolan under sommarlovet. Jag har sett några patrullerande polisbilar och jag har blivit anklagad för att ha brutit mot terrängkörningslagen då jag parkerade på slänten intill vägen. Det hela föll när det gick upp för poliserna, som ägnat en halvtimme åt att argumentera om detta, att jag hade rätt när jag påstod att det står i lagtexten att terrängkörningslagen inte gäller vid parkering intill en landsväg.
Kort sagt så upplever jag inte att Polismyndigheten har något större intresse av en seriös trafikövervakning i den här delen av Sverige. Det är en uppfattning som tycks delas av både grannar och trafikanter längs min landsväg. Kort sagt så är hastighetsmätaren inte det viktigaste instrumentet för mina medtrafikanter. Jag kollar den mest för att notera den imponerande bredden vad gäller valda hastigheter.
Jag har några grannar som med marginal passerat 80 år och fått en perceptionsvinkel som understiger 80 grader. I bästa fall kör de i mitten av vägen och under 50 km/t.
Så har jag de där odödliga unga männen som har strax över 80 år till hundraårsjubileumet. När det gäller dem så är jag glad om de håller sig under 150 km/t. De har full koll så länge inget oväntat händer, och i deras värld har inte något av allt det oväntade vi andra upplevt inte hunnit inträffa ännu.
Så har vi ju naturligtvis alla män mellan 20 och 80 som likställer ungdom med att bete sig som ungdomar. Det vill säga ta större risker i trafiken.
Oavsett vad så tycks vi ha lärt oss att samexistera och detta utan att någon byråkrat har lyckats utöva någon form av inflytande.
Varför denna eftertanke efter alla dessa år?
Jo, Trafikverket vill sänka hastigheten från 90 till 80 på väg 30 mellan Växjö och Jönköping. Tillgänglig statistik talar för att detta skulle kunna rädda i storleksordningen 0,02 liv per år. Alltså är det politiskt korrekt att fatta ett sådant här beslut.
Problemet är att det inte är ett pragmatiskt beslut i syfte att öka trafiksäkerheten. Det är ett beslut fattat av någon som lever sitt liv bakom ett skrivbord och inte har en vardag att få ihop.
Det finns en verklighet där ute och den kan mycket väl leda till ökade risker istället. Sänker man till 80 och sätter upp fartkameror så sänks snitthastigheten till under 70 km/t förbi sagda kameror. Gissa vad det betyder för den tunga trafiken som har bättre hastighetsmätare än i personbilarna.
Jag vet. Jag kör ibland väg 23 söderifrån mot Växjö. Där gäller först 80 och sedan 90 km/t, men snitthastigheten är så gott som aldrig över 70. Min teori är att många privatbilister missar att hålla reda på vilken hastighet som gäller just där och håller 80 enligt sin mätare, vilket är runt 70-75 i realiteten, och så saktar de in lite för säkerhets skull.
Kort sagt så tar jag mig betydligt fortare till staden via småvägar där det också är 80 som gäller.
