Riksåklagaren vill ha strängare straff för återfallsförbrytare när det gäller rattonykterhet och drograttfylla. Detta efter olyckan, veckan efter midsommar, strax norr om Kalmar där en drogberusad förare körde ihjäl två andra trafikanter när han tappade kontrollen över sitt fordon och frontalkolliderade med dem.
Dagen efter det att riksåklagaren gått ut med sina synpunkter för andra gången är det näste drograttfyllo, även han känd av polisen för flera förseelser, som kör 30 mil på E4 i hastigheter runt 200 km/t och sysselsätter en massa poliser med bilar och helikopter innan de får stopp på honom.
Faktum är att polisen inte kan hindra en halvkriminell drogberoende bilist från att fortsätta att köra bil, men det är inga problem att hindra en yrkeschaufför från att försörja sig om han har kört i 140 km/t på en svensk motorväg. Detta oavsett väglag, tid på dygnet och beteende i trafiken i övrigt.
En seriös yrkeschaufför ställer bilen om han blir av med körkortet. Han kan mycket väl förlora så mycket intäkter att han inte kan klara sitt företag från att gå i konkurs. En halvkriminell, eller helkriminell, drogberoende bilist fortsätter att köra men skriver över bilen på en bilmålvakt och bilen kan därför inte beslagtas oavsett hur många gånger han riskerar sitt och omgivningens liv i trafiken.
Killen som körde ihjäl två medtrafikanter norr om Kalmar hade 40 anmälningar om olika brott, varav flera gällde trafikbrott som olovlig körning och rattonykterhet. Polisen i Kalmar var övertygade om att han förr eller senare skulle orsaka en våldsam olycka, men straffvärdet för hans drograttfylla räcker inte för att bura in honom för att rädda andra människors liv.
Det år detta riksåklagaren vill råda bot på. Vaneförbrytare som inte tar sitt straff och som fortsätter att strunta i att de lever i ett samhälle där de sätter andra människors liv på spel måste plockas bort från vägarna. Det handlar inte om deras rättigheter utan om medmänniskornas rättighet att kunna röra sig i en så trafiksäker miljö som möjligt.
Tyvärr är inte detta något nytt. Det har hänt förut och det kommer att hända igen att människor tar sig rätten att äventyra andras liv och att strunta i samhällets försök att få dem på bättre tankar med hot om straff och löften om rehabilitering.
Det är nu runt 30 år sedan jag strax före midnatt körde Norrleden in mot Växjö. I korsningen med Sandsbrovägen, där fanns ingen rondell då, händer en olycka bråkdelen av en minut framför mig. Jag minns den ödesmättade stämningen i mörkret där två bilars strålkastare speglade sig i den regnvåta asfalten.
Den ena bilen låg på taket. En arm stack ut genom sidorutan och armen rörde sig långsamt. Det enda ljudet som hördes var när armen gneds mot den trasiga sidorutan. Ingen stönade. En blev svårt skadad. En omkom.
Den svårt skadade var ett känt rattfyllo som bara några timmar tidigare lovat poliserna han mötte inne i Växjö att inte ta bilen hem. Den som omkom var en helt oskyldig kvinna.
Hade polisen haft möjligheten att ta ifrån rattfyllot hans bilnycklar temporärt över natten hade hon och hennes anhöriga kanske fått uppleva många trevliga saker tillsammans.
