Vägen är en arbetsplats för många av oss. Lastbilschaufförer, busschaufförer, taxichaufförer, handelsresande, servicetekniker, journalister och fotografer, för att nämna några. Det märkliga är att det finns ingen annan arbetsplats som granskas så lite av media vad gäller säkerheten för de som jobbar där. Jag har försökt men mötts av rädsla att stå för sin kritik och direkta lögner från Trafikverket. Ett verk som lobbar målmedvetet för sin sak och inte drar sig för att presentera påståenden som fakta i nyhetsbrev som snällt sprids av media.
Trafikverket påstod att fler dör i trafiken och vi måste därför sänka hastigheten från 90 till 80. I själva verket var det färre som dog i trafiken. Man gick ut med att Väg 30, Växjö-Jönköping, var olycksdrabbad och därför skulle ha en sänkt hastighet till 80, när inte en enda dödsolycka, och få allvarliga olyckor, inträffat på de aktuella 90-sträckorna under de senaste fem åren. Däremot accepterar man att halkbekämpningen är under all kritik söder om Vrigstad. Det skiljer ofta mer än fem timmar mellan insatserna norr och söder om Vrigstad. I klartext betyder det att en inte ont anande bilist som kommer norrifrån plötsligt kör på isgata söder om Vrigstad efter att ha kört på sommarväglag norr därom.
Senaste nytt från Trafikverket är att 75% av en icke specificerad grupp människor är positiva till fartkamerorna. En så dåligt verifierad undersökning är bara snömos.
Jag har under flera år följt och försökt att kritiskt granska hur det är med vinterväghållningen i landet. Jag kör mellan 6000 och 10000 mil om året och jag kör i hela Sverige, så jag har ganska god insyn i detta med halkbekämpning. Jag får också många tillfällen att prata med chaufförer och andra yrkesverksamma längs vägarna. Det märkliga är att så många har samma erfarenheter som jag. Det sparas, det fuskas och det slarvas med vinterväghållningen.
Jag körde väg 23 mellan Växjö och Malmö den 16/1. Det hade börjat snöa klockan 01.00. 11 timmar senare hade fortfarande ingen halkbekämpning genomförts.
Jag frågade flera chaufförer varför.
– Det ska sparas var svaret jag fick och det från flera håll i södra Sverige.
– Även om det finns regler för när en viss vägtyp ska vara halkfri är det upp till väghållaren, alltså det företag som har vunnit upphandlingen, att avgöra om en insats ska göras eller ej och det kan vara väldigt frustrerande för mig som chaufför som vet att jag har kollegor därute på vägarna som behöver min hjälp, berättar en chaufför som kört halkbekämpning i många år.
Jag träffade mjölkbilschauffören som klagade på att saltet inte var lika effektivt längre, vilket Trafikverkets presschef avförde som nonsens. Så träffade jag chaufförer som inte längre fick salta i förebyggande syfte.
– Besparingar, sa de och det var många chaufförer.
– Vi har samma höga krav, sa Trafikverkets pressavdelning. Det saltas fortfarande i förebyggande syfte.
Jag träffade chaufförer som jobbar med vinterväghållning längs E4.
– Vi har blivit ombedda att hålla igen med saltet, sa de. Det är tydligen någon försening i leveranserna, en båt som inte lossat i tid, sägs det.
Detta gällde alltså E4, Sveriges pulsåder, och trafikanterna har ingen aning.
Så åkte jag upp för att göra reportage om dagen då Stockholm försvann.
– Varför sandade man inte i backarna frågade jag.
– Det finns ett förbud mot att sanda på Essingeleden, svarade Trafikverkets presschef.
– Det finns inga sådana förbud, svarade de ledamöter i riksdagens trafikutskott som jag frågade.
– Det hade kommit 2 dm snö vid olyckplatsen söder om Södertälje, sa Trafikverkets presschef när jag frågade om varför inte E4 saltats i förebyggande syfte när man visste att det frös på. Detta efter en komplicerad lastbilsolycka.
Det var inte ens 1 cm snö men is på vägen. Jag hade kört därförbi.
