Det enklaste svaret på den frågan är att vi människor är vanemänniskor och har svårt att ta det vi kallar onödiga risker. Elbilarna, de med enbart batterier som energibärare, är idag helt färdiga för att ta över och lösa våra transportbehov bortsett från att dra tunga släp, men det krävs att vi tänker lite annorlunda. Vi måste ha koll på laddningen vid långresor och lägga in tid för att ladda bilen.
Med seriös infrastruktur och en bil som kan snabbladdas med moderna snabbladdare är det här inget problem. Porsche, Tesla, Audi med flera har bilar som kan laddas med 140 kW och det betyder ett stopp på en halvtimme för cirka 35 mils laddning. Perfekt, men det måste fungera och det får inte ha avskräckande höga kostnader. Tesla löste det här för många år sedan och nu byggs det upp ett nätverk med Ionity-laddare i Sverige. Laddare som idag kan skicka in ström med 140 kW likström och snart kan skicka in det dubbla, men här kostar det 8,70 per laddad kWh. Det blir alltså dyrare än att köra på diesel, men flera tillverkare erbjuder dock avtal med lägre priser. Exempelvis Volkswagen som erbjuder ett pris på 3,40/kWh (Volkswagens avtal) på Ionitys laddare.
Hemmaladdning gör elbilen billigare att köra och de snabbladdare som Bee installerat på bland annat K-Circle-mackar fungerar som ett mellanting. Där betalar du 5:- per laddad kWh och du laddar med 50 kW likström.
Det finns dock en avgörande skillnad och det är att Bee normalt sett har en laddstation med tre uttag för olika typer av laddning, både Chademo och CCS. Chademo är den asiatiska standarden som används av bland andra Nissan, medan CCS är den europeiska standarden. Båda ger 50 kW likström. Ionity har, precis som Tesla, flera laddstationer i en så kallad laddpark, men de kan bara ladda bilar enligt CCS-standarden.
I praktiken betyder detta att man måste ha koll på var laddarna finns och det betyder ett, inte så alltid trafiksäkert, fipplande i appar i bilen. Det betyder ständig oro för att laddaren är upptagen eller trasig.
Låt mig beskriva min senaste körning med elbil från Stockholm till Växjö. Första Bee-laddaren var upptagen, vilket gick att läsa sig till i appen. När jag närmade mig nästa laddare hade jag väldigt lite ström kvar, men var tvungen att hålla tempot uppe så att inte elbilen bakom mig skulle vara först på laddplatsen. Vid laddplatsen fick jag en laddtid på 1 timme och 20 minuter istället för utlovade 34 minuter, och Bees presstjänst svarar överhuvudtaget inte trots både mail och telefonsamtal för att få veta varför det blir så lite ström från deras laddare. Så fortsatte jag söderut och siktade in mig på nästa laddplats. Den var avstängd enligt appen.
Ok, med lägre hastighet kan jag välja nästa laddplats och eventuellt kunna ta mig till den tredje i Värnamo. Bees laddare i Jönköping var trasig, men det framgick inte i appen. Varför syns det inte i appen att en laddare är trasig, frågade jag Bees presstjänst. Även den frågan besvaras inte av dem. Den var trasig redan två veckor tidigare. Det blev till att köra i 65-70 km/t till Värnamo och ladda bilen där. Inte bästa trafiksäkerhet och en stressfaktor. Väl framme vid laddaren i Värnamo hade jag 1% kvar i batteriet. Jag har sökt Bee i en vecka utan att få svar på vare sig den lägre laddstyrkan eller det faktum att en laddare varit trasig så länge.
En laddhybrid kan köras som en elbil i det vardagliga pendlandet och du behöver inte oroa dig för laddningen.
