Jag skulle kunna kalla mig rasist, även om jag verkligen tar avstånd från rasismen. För mig handlar det inte om vare sig ursprung, hudfärg eller religion. För mig handlar det om skillnaden mellan semesterbilister och de som nöter vägarna under resten av året. Kanske är det samma förare, men med ett helt annat fokus. Kanske är det oerfarna förare som sätter sig bakom ratten på sommaren.
Jag tror sanningen är att det under sommaren är en väldigt blandning både när det gäller förare, fordon och pratande passagerare. En blandning som skapar en helt annan trafikbild.
Det finns ingen tid på året då trafiken flyter så ryckigt som under semestertider. Några kör i 70 på 90-vägar. Andra kör i 70 på 40-vägar. Väldigt många blir kränkta om de blir omkörda och måste ta igen den missade placeringen så snart som möjligt. Kort sagt så är det många som inte själva kan välja en hastighet de vill följa utan låter sig dras med i ett tempo som andra har satt.
Så har vi det där med filkörning på motorväg som är mer av ett lotteri än en seriös förarinsats. När två filer går ihop på en motorväg är det fingrar i luften och ett evigt trängande för att vara först. Några väljer att gå in i kön och andra väljer att köra förbi och tränga sig in längst fram, vilket betyder tvärbromsningar och riskabelt korta avstånd mellan bilarna.
Just på motorvägen kommer de olika körstilarna fram. Någon lever kvar i 80-talets Autobahn-beteende och väljer att lägga sig nära bilen framför och blinka vänster oavsett om den bilen har tjugo bilar framför sig som den ska köra om, eller om det är någon som haft mage att köra om autobahnföraren tidigare. Familjefadern, för det är i 99% män i övre medelåldern som kör den här stilen, måste ju visa resten av familjen hur världsvan, erfaren och säker bilist han är.
Sedan har vi ju naturligtvis alla som kör med farthållaren inställd på 118 km/t och låser upp vänsterfilen en evighet. Det blir en stressfaktor för den som ligger i högerfilen och närmar sig en lastbil. Det är mer än en gång som jag blinkat vänster i god tid och gått ut i vänsterfilen istället för att bromsa bakom lastbilen och då fylls snabbt backspegeln av en kränkt bilist som plötsligt hittat gaspedalen och ökat för att snabbt köra upp nära och visa sitt missnöje istället för att öka på och köra om innan jag måste ut.
Motorvägskörning är ett samarbete där man hjälper varandra genom att gå till kant i görligaste mån och skyndar på en omkörning eller slår av lite på takten och låter bilen som gått till kant komma ut. Tyvärr är de svenska motorvägarna en tummelplats för lättkränkta bilister som tänker mer i tävlingstermer och egoism än seriöst trafiksamarbete. Särskilt i semestertider.
Just den här ryckigheten och bristen på självständigt hastighetsval skapar stress och korta avstånd helt i onödan. Trafiken är så mycket säkrare om den flyter mjukt och fint med längre avstånd mellan bilarna och humöret blir så mycket bättre om man hjälper varandra istället för att försöka trycka till varandra eller tävlar om att vara först.
