För etthundra år sedan stod den ryska ballerinan Anna Pavlovna Pavlova på scenen och tog emot publikens hyllningar efter att ha framfört sin signaturbalett ”Den döende svanen”. Ett kort balettnummer på bara två minuter skapat av Michel Fokine. Ett balettnummer som trots titeln beskrivs som odödligt.
För etthundra år sedan öppnades passagerartrafik med flyg mellan Stockholm och Reval. Samma år började Vattenfallsstyrelsen använda flyget för kommunikation mellan det då nystartade Porjus kraftverk och Suorva.
Suorvadammen byggdes mitt i Stora Sjöfallets nationalpark och beslutet togs av regeringen som valde att bryta ut området där dammen byggdes ur nationalparken då vattenkraftsproduktionen var av stort ekonomiskt intresse för nationen.
För etthundra år sedan handlade det om vattenkraft. Nu handlar det om cement.
För etthundra år sedan sågs flyget och vattenkraften som högteknologiska framtidsprojekt som skulle leda oss in i en framtid med bättre livskvalitet.
Idag är vattenkraften den i särklass bästa möjligheten att balansera upp en energiproduktion som bygger på förnybar energi som vindkraft och solenergi.
Flyget däremot störtdök mot sin död rekordfort när Covid 19 drabbade oss och nu försöker den vingklippta svanen att lyfta igen. I baletten lyckades inte svanen lyfta trots ängsligt flaxande med vingarna. I dagens verklighet blöder flyget, pandemin sprider sig igen och hotet om nya lockdowns hänger som en vinge av en svart svan över passagerarflyget.
Samtidigt som en klarsynt och djärv ung svensk kvinna samlar världens ungdomar i protester mot hur vi i västvärlden utnyttjat övriga delar av klotet och skapat ett klimat som är ett direkt hot mot fattigare länder, men också mot vår egen värld, försöker flyget få luft under vingarna.
Greta, hon som försöker få världen att se ett högre värde i ett fungerande klimat än i en fungerande kapitalistisk tillväxtspiral, vägrar att flyga under sina resor i kampen för klimatet. Flyget är idag det trafikslag som har störst negativ effekt på klimatet per person och transportkilometer. Medan vägtrafiken har kommit över tröskeln rent tekniskt så har flyget svårare att skapa en trovärdigt hållbar trafik.
Bilden är tagen på Frankfurts flygplats under november 2021. Just nu byggs flygplatsen ut, samtidigt som flyget inte har hämtat sig.
Jag ställer bara frågan om det ändå inte är så att flygets svanesång skulle kunna illustreras av ett nyuppfört Fokine-stycke med titeln ”Den döende svanen”.
Greta och alla hennes supportrar i Fridays for future tror inte på flyget. De är runt 20 år och har runt 70 år kvar att leva på den här planeten. Världens makthavare är runt 60 år och har kanske 30 år kvar att leva på planeten.
Jag förstår oron hos dagens unga.
Jag förstår att de upplever att inget händer, att det går för långsamt, att det bara är bla, bla på klimatkonferenserna, att det gått 26 år av klimatkonfererande, men ändå har vi inte fått stopp på den globala uppvärmingen.
Jag kan inte se någon annan lösning än att vi omvärderar flygets roll i världen.
Jag kan inte se någon annan lösning än att vi styr upp flygtrafiken till att inte styras av marknadskrafterna som ser möjligheter i lågprisflyg, kortdistansflyg och flygburen massturism.
Paradoxalt nog så ger klimatförändringarna oss både vinproduktion och varma solliga somrar här uppe på norra halvklotet medan klassiska semestermål som Medelhavet, Thailand och Kanarieöarna blir väll varma för en behaglig semester. Så, när vi väl semestrat ihjäl de klassiska resmålen för solsemestern behöver vi inte längre flyget.
Den döende svanen av idag kanske aldrig får luft under vingarna igen.
