Vi svenskar har mer gemensamt med den klassiska åsnan än vad framtidstekniken har med de lika klassiska höbalarna. Vi står inför en framtid med fossilfri mobilitet baserad på förnybara drivmedel. Ett teknikskifte som kommer att kräva mycket engagemang och nytänkande, men vi engagerar oss mest och jobbar hårdast med att hitta fördelar i tekniken vi tror på och problem med tekniken vi ser som en konkurrerande teknik.
Bil Sweden bjöd in till debatt om supermiljöbilspremiens vara eller icke vara i Almedalen idag. Jag kan tycka att Centerns Daniel Johansson var väl defensiv i sin oro för att inga svenska initiativ skulle godkännas i EU.
Än värre var det med MP:s Stina Bergström som fortfarande lever i en värld där bilar är ett alternativ till allmänna transporter. Bilar bort med ideologiska resonemang som att vi måste bygga städer där man kan gå eller cykla mellan hemmet, jobbet och dagis. Inga mer motorvägar, mer tunnelbana, tåg, bilpooler och bussar. Tätare städer och fler som cyklar.
– Vi måste tänka nytt. Bilpooler innebär att vi kan ha just den bilen vi behöver, sa Stina. Liten bil i det dagliga och en större bil när vi ska på skidsemestern.
Bullerbyn i Metropolis!
Rosa drömmar i en värld där tekniken för länge sedan kört ifrån politikerna.
Var ska vi ställa alla de där stora bilarna under resten av året? Sverige har bara tre veckor då alla ska till fjällen. Ska vi parkera dem i långtidsförvaring för resten? Knappast miljövänligt om vi tar med den miljöpåverkan det innebär att tillverka extra bilar för att miljöromantiker ska kunna köra små bilar 11 månader och sedan slåss om stora bilarna i tre veckor.
Tätare städer, jovisst man har lyckats med det, men det är inte parkeringsplatserna som offrats. Det är grönytorna. Det går inte att hyra ut bostäder eller affärsfastigheter som inte har tillgång till parkering. Dessutom är det få förunnat att ha gångavstånd mellan hem, dagis och jobb.
Idag har vi teknik för att bygga bilar som är betydligt miljövänligare än SL:s stadsbussar. Det vi behöver är integration av trafikslagen. När jag ska flyga kör jag till Kastrup, lämnar bilen på parkeringen, springer till incheckningen på tre minuter. And away I go.
Flyget är kommersialismens gullgosse med minimala miljökrav. Där funkar det. Bilen och flyget i symbios, men jag vill ha samma symbios i vardagen och då mellan elbilar, elskotrar, elcyklar och tåg, elbussar och tunnelbana. Klart att det går. Bygg Parkeringsplatser över stationerna och sedan ett ytterligare plan med grönytor, kolonilottor och motionsspår så får vi tillbaka stadens lungor.
När jag ska till Stockholm vill jag helst slippa bilen och ta tåget in. Nej, nej, säger alla. Har du tagit bilen får du skylla dig själv. Jag skulle helst ställa bilen i Södertälje, men där får jag inte ens kliva på tåget. Konduktören kastade av mig på nästa station för att det inte var tillåtet att kliva på i Södertälje. Ok, eftersom nästa station var Stockholm central, men så kan vi inte ha det. Stor säker parkering i Södertälje och smidig förbindelse till Centralen och många skulle välja att skifta där. Liknande noder vid fler stationer och pendlarna skulle ställa bilen där. Elbilar med laddning på stationen.? Ja!
Pendlare skulle garanterat välja närmaste stationen och samtidigt välja mindre fordon typ Renault Twizy. Långväga resenärer skulle kunna använda laddhybrider, Tesla S eller biogasbilar.
Samverkan bilen/allmänna färdmedel.
Biodrivmedel eller elbil? Laddhybrid som går på el och biodrivmedel!
Det nämndes inte med en enda stavelse på Bil Swedens seminarium!
Samverkan eldrivlina/biodrivmedel borde krävas för att en laddhybrid ska få supermiljöbilspremien.
