Det finns ett klassiskt talesätt i Sverige: ”Hur man än vänder sig så har man en viss kroppsdel bak”.
VTI, som står för ”Statens väg- och transportforskningsinstitut”, är ett forskningscentra som tagit som sin uppgift att få bort dubbdäcken från det svenska vägnätet. Forskning är naturligtvis bra och behövs på alla plan, men blir den målstyrd bör den avvisas och kritiseras.
VTI, och många med dem, har konstaterat att vi får slitage på våra vägar. VTI kallar de där försänkningarna vi får i vägbanan för dubbfåror, även om det finns en lång rad av faktorer som samverkar för att skapa slitaget. Jämför gärna med Trumps sätt att upprepa ett påstående så många gånger att det till sist betraktas som en sanning, hur ogrundat det än var från början.
Under årens lopp har VTI:s forskare och lobbyister slagit knut på sig själva i sin strävan att bevisa att det är en styggelse med dubbdäck. Man har testat olika däcks slitage på en rund asfaltsbana i ett tätt rum där däcken körts, men tyvärr i en så orealistiskt snäv cirkel att forskningen egentligen bara bevisar att dubbarna ger upphov till mer partiklar i luften än dubbfria dubbdäck, vilket väl ingen tvivlat på.
Vi debatterade det här vid ett tillfälle där jag upplyste VTI:s representanter att det finns annan forskning om partiklar som pekar på att slitage som uppstår av sand i kombination med salt på asfalterad yta ger avgörande mer partiklar i luften än dubbdäcken.
Svaret jag fick var att alla andra har fel och att det bevisas av att det är höga halter av partiklar i tunnlarna i Stockholm där det inte sandas eller saltas.
Jag valde i det läget att citera VTI:s forskare som hävdar att problemet med partiklar blir extra stort när dubbfria vinterdäck sprider partiklarna.
Det ansåg de dock vara irrelevant då det enligt dem var i så liten omfattning och att det inte skulle driva partiklarna längre in i tunnlarna.
Här hamnar man i ett debattläge där det står klart att VTI:s forskning verkligen är målstyrd.
Till saken hör att VTI inte har haft synpunkter på att Hornsgatan i Stockholm inte tvättades en gång under de första tio vintrarna efter dubbförbudet.
Nu har i alla fall VTI tagit sig an ett annat problem där hårt trafikerade vägar runt huvudstaden drabbats av att de polerats till att bli farligt hala och ha alldeles för låg friktion.
”Det kan handla om en kombination av flera samverkande orsaker såsom fordon med nya typer av dubbdäck, fler friktionsdäck och ökad trafik”, skriver VTI i en artikel där de berättar om sin förstudie i ämnet.
För att göra en lång historia kort så kan jag berätta att de avslutar artikeln med att konstatera att en lösning skulle kunna vara mjukare asfalt så att däck utan dubbar ruggar den till rätt friktionsvärde.
Jag citerar:
”Ett problemområde är nämligen själva vägbeläggningen. Sverige har länge använt slitstarka stenmaterial som porfyr och kvartsit i beläggningarna för att minimera slitaget till följd av dubbdäck. När dubbarna nu utvecklas för att vara mindre aggressiva mot beläggningen och fler även väljer att köra dubbfritt kanske man måste tänka om vid val av stenmaterial, menar forskarna. Ett lågt slitage måste vägas mot tillräckligt hög friktion i och med att dessa parametrar ofta står i motsatsförhållande till varandra”.
I klartext så antyder de att vi kan acceptera slitage och partiklar om de inte orsakas av dubbdäck.
