Har du någon gång funderat på varför det inte går att få en offentlig försvarare när det gäller trafikbrott, eller varför rättshjälpen i din försäkring inte gäller trafikbrott? Svaret är tyvärr att hela tanken med att du ska kunna få en rättvis bedömning när du anklagas för ett brott inte gäller trafikbrott. Här är svenska rättsväsendet så långt från tanken på rättvisa och etik som det överhuvudtaget går att komma.
Jag har under åren samlat på mig ett antal konfrontationer med rättsväsendet. Vissa av dem helt riktiga, jag gjorde fel, andra tvivelaktiga och några skrämmande felaktiga. Jag kör 6000 till 10000 mil om året så sannolikheten för någon form av incident är ganska hög.
Just den här dagen, en fredag eftermiddag vid 14-tiden, var jag på väg till Stockholm med en BMW i8, en prestandabil med ett extremt utseende som för tankarna till ett flygande tefat på hjul.
På väg upp för backen där E4 tar mig från Jönköping är det 90 km/t som gäller. Jag håller ca: 95 på mätaren, vilket blir så gott som exakt 90 i verkligheten, jag får en silverfärgad V70 efter mig och tänker att det där är nog ändå polisen.
Vi slår följe en halvmil innan vi kommer ifatt en Ford S-Max som ligger i vänsterfil bakom en annan bil som är på väg att köra om en lastbil. Föraren i Forden tröttnar och går in i högerfilen och kör om bilen framför för att också köra om lastbilen.
Jag väntar på min tur för att slutligen köra om lastbilen och fortsätta norrut längs E4. Jag kör ifatt Forden som går in i högerfilen medan föraren pratar i telefon. Jag har den silverfärgade Volvon efter mig hela tiden.
Så blir vi ifattkörda av Forden, som kör om oss och drar iväg. Jag ökar till strax över 120 och Forden försvinner i fjärran med markant högre hastighet. Volvon ligger kvar bakom.
Vi kör efter varandra i 2 mil innan den silverfärgade Volvon slår på blåljusen och jag kör in vid Motell Vätterleden.
”Vet du vad det är för hastighetsbegränsning som gäller här”, frågar polismannen.
”Ja, svara jag”
”Jag har klockat dig för 123 km/t”, säger han och frågar än en gång om jag vet vad det är för hastighetsbegränsning som gäller.
” Jaha, svarar jag och jag vet vad det är för hastighetsbegränsning som gäller”
”Varför höll du inte den hastigheten”; frågar han.
Jag tar en lång utläggning om att det för tillfället är bra väglag, bra väder, lite trafik, jag kör en säker bil och hastighetsbegränsningen är satt för att trafiken ska vara säker även när det är sämre förhållanden. Jag berättar att jag sett honom följa mig i mer än två mil, att jag kört säkert hela sträckan och frågar varför han inte reagerade på Forden som körde om på fel sida, körde fortare än jag och pratade i telefon medan han körde.
”Jag kan inte dela mig på två bilar”, svarar han.
”Du besannar alla mina förutfattade meningar om trafikpolisen”; svarar jag, och tillägger att jag behöver en bild från detta så om han inte vill synas är det bäst att han sätter sig i bilen.
”Du får inte fotografera här nu, vi ska reda ut detta”, säger han.
”Det finns inget i laga kraft beslut hos länsstyrelsen om fotoförbud här”, säger jag och tar upp kameran.
Han sätter sig i bilen och jag dokumenterar en situation som tyvärr får mig att tappa tron på både lagar, rättsväsendet och framför allt polisen.
I rätten fälls jag med motiveringen att det faktum att andra kör ännu fortare fritar inte dig från ansvaret.
