Det handlar om tillit. Det handlar om att jag som trafikant litar på att den som bedömt ett vägavsnitt gjort det på ett sakligt och initierat sätt.
När jag rör mig i trafiken anpassar jag mig oftast, eller rättare sagt försöker ofta anpassa mig, till vägens standard, och då tar jag skyltningen till hjälp. En varning för viltstråk betyder exempelvis sänkt hastighet och ökad uppmärksamhet.
En varning för vägarbete betyder glädje. Snart blir vägen bättre här! Det betyder också en oro för trängsel och buffliga medtrafikanter som inte visar dem som jobbar för oss den respekt de är värda. Jag får ofta höra av vägarbetarna att det är yrkestrafikanterna, läs lastbilschaufförer, busschaufförer och taxichaufförer, som är mest hänsynslösa.
Det betyder också den eviga kampen som uppstår när två filer blir en. Här radar yrkestrafikanterna, läs lastbilschaufförerna och busschaufförerna den här gången, upp sig i högerfilen och väntar tålmodigt på sin tur. Samtidigt blåser egoisterna förbi i vänsterfilen och tränger sig in allra längst fram. Så är det bestämt att det ska vara. En lastbilschaufför som la sig i vänsterfilen och blockerade den för att alla skulle komma fram i tur och ordning bötfälldes av en polis för något år sedan. Robert Collin, motorjournalist på Aftonbladet, höll för en gångs skull med polisen. Man ska trängas in i det sista istället för att i lugn och ro inordna sig i kön.
Jag har ofta funderat på varför yrkestrafikanterna är så buffliga mot vägarbetarna och varför polisen hellre bötfäller den lastbilschaufför som försöker lugna ner trafiken istället för att blåsa förbi vägarbetarna i dubbla hastigheten.
Polisens prioriteringar är och förblir en gåta. Tyvärr!
Däremot har jag mer och mer kommit till insikt om varför så många ignorerar det faktum att det varnas för vägarbete. Jag är helt övertygad om att det beror på vägarbetarnas lättja och ovilja att vända bort skyltarna när de inte är där.
Otaliga gånger har jag kört kilometer efter kilometer med 50-skyltning utan att se en enda gubbe med skyffel i handen. Till slut tröttnar man. Särskilt om man har körtider att ta hänsyn till.
Nu senast lämnade jag E4 på avfarten mot Växjö söder om Jönköping och fick omedelbart en kader av skyltar att förhålla mig till. Hastigheten var nedsatt till 70 km/t för att det saknades vita linjer. Vägen var breddad för att bli 2+1, sikten enorm och vägarbetarna på semester. Här tyckte någon att jag skulle köra i 70 medan det blev 90 när vägen blev smalare och krokigare.
Väl tillbaka i Växjö noterade jag att Söderleden har fått hastighetsbegränsningen sänkt till 50 km/t. Detta fram till rondellen vid Vallviksvägen. Där blir det plötsligt tillåtet att öka till 60 genom rondellen för att sedan bromsa in till 40.
En tränad chimpans skulle omedelbart protestera mot att köra fortare genom rondellen än på den väg som för inte så länge sedan ansågs vara lämplig för 70 km/t.
Bye bye tillit till skyltningen!
