Årets Almedalsvecka andades en viss misstänksamhet och tydlig förväntan på en förändring. Både de som ville och de som inte ville ha en förändring inser dess nödvändighet.
Nu tänker jag inte på de politiska vindarna i Sverige. Jag tänker på mötena mellan bil- och bränsle-industrins lobbyister och politikens representanter. Alla är överens om att vi måste komma bort från oljeberoendet och transporternas inverkan på klimatet. De allra flesta tycker att regeringen gör för lite och att det tar för lång tid. Till och med Moderaternas koalitionspartners antyder att de vill ha en mer offensiv miljöbilspolitik.
De stora frågorna är dock hur offensiv och var finansieringen ska tas. Bonus–malus myntades mer än en gång. Högre skatt på bilar som förorenar mest och lägre skatt på de som förorenar minst, med andra ord.
Tydliga politiska riktlinjer för en styrning av bränslepriserna så att vi vet att biodrivmedel kommer att vara billigare under överskådlig tid, är en viktig del i en offensiv miljöbilspolitik. Den skulle dessutom kunna ses som en del av en ekonomisk politik där flera aktörer skulle våga satsa på en inhemsk biodrivmedelsproduktion.
Det krävs stora investeringar för att komma igång med en storskalig biogasproduktion och för att någon ska våga sig på den utmaningen krävs tydliga besked om en långsiktig miljöpolitik från de styrande politikerna. Gärna en blocköverskridande sådan då tendensen tycks gå mot allt tätare regeringsbyten.
Den tendensen känner vi till men tendenserna när det gäller miljöfordon av olika slag är fortfarande svårtydda.
Vi vet att vi går mot en ökad elektrifiering. Vi vet att de fossila bränslena är en ändlig resurs. Vi vet också att det redan nu är en brist på diesel. Vi vet samtidigt att dieselbränslet är det som är mest skadligt för vår hälsa. Hur skadligt tvistas det dock om. Helt klart är att dagens dieslar är betydligt bättre än de som orsakat de skador på människors hälsa som låg till grund för WHO:s rapport. Samtidigt vet vi att det än idag släpps ut väldigt mycket kväveoxider från personbilsdieslarna och det är inte helt tydligt vad som händer med partiklarna som fastnar i filtret.
Vi vet också att den första Tesla S levererades i slutet av juni i år. Bilen som mycket väl kan bli den första bilen där eldriften ses som en fördel ur mer än ett miljöperspektiv. Tesla S kostar från motsvarande cirka 400 000:- till runt 550 000:- på den amerikanska marknaden. Distributionen till Europa och Asien beräknas komma igång 2013. Prisskillnaden beror på storleken på batterierna och därmed räckvidden för Bilen. Enligt Tesla får den billigaste bilen en räckvidd på 25 mil och den dyraste en räckvidd på 45 mil.
Allt detta sammanräknat gör att vi kanske måste tänka om när det gäller biogasen. Kanske måste vi se den som ett bränsle för tyngre fordon och för sjöfarten. Möjligen också till laddhybrider för de som behöver elbilar med ännu längre räckvidd.
Vi står på tröskeln till en helt ny värld när det gäller infrastrukturen och våra möjligheter att resa. Det betyder inte att vi kan slösa med energi. Inte ännu så länge i vart fall. Det betyder dock att vi kan börja planera för en annan framtid.
Vi kan börja titta på stadsdelar där alla fordon måste vara eldrivna. Vi kan börja skissa på hur vi ska finansiera subventionerna som behövs för en så snabb övergång som möjligt. Vi kan koncentrera oss på att ge miljöbilssubventioner till elbilar och laddhybrider där elmotorn jobbar med en förbränningsmotor som drivs med biobränsle eller en bränslecell som drivs med vätgas.
Vi skulle kunna hitta nivåer där dagens miljöbilar blir en slags nollnivå men en rimlig beskattning och sedan en kraftig ökning i takt med ökade utsläpp. Vi måste i det här läget vara beredda att gå försiktigt fram med yrkesfordon, typ pickuper och lätta lastbilar.
Vi måste kanske hitta andra lösningar också när det gäller finansieringen av det här om det ska bli en tydlig markering från stadsmakterna. Kanske skulle vi kunna montera upp fartkameror längs motorvägarna och istället för böter tar ut en miljöavgift på alla som kör för fort. Då kan avgiften belasta bilägaren så länge den inte ger prickar i körkortsregistret. Vi kan också ha en liknande lösning för landsvägar men där bör även böter mätas ut om föraren går att känna igen. På motorvägarna kan ingen med bästa vilja i världen påstå att det handlar om trafiksäkerhet när Polisen haffar handelsresande i 125 km/t.
